Anders Åkerlund

Det är midsommartid. Naturen sjuder av skaparkraft. Fåglarna sjunger.
Blommorna lyser emot oss i granna färger. Sjöarnas vatten glittrar i solljuset.
Den prunkande grönskan vittnar om skapelsens målinriktade slöseri. Den
nordiska sommarnatten gör att man helst inte vill sova utan man vill bara
vara.
Sommaren predikar för den som vill lyssna. Sommarängen berättar att var
och en får vara den han eller hon är. En maskros skulle aldrig komma på
tanken att en kanske hellre skulle vara en ros för att duga. Den vet inte ens
om att människan betraktar henne som ett ogräs. Sommarängen ger signal
om frihet och variation.. Nog kan det vara vackert med tuktade och odlade
versailleträdgårdar, där allt står i räta rader. Men de uttrycker tanken att det
bara duger på ett sätt och enligt strikta och färdiga mönster Gud skapar så
blir det sommarängar där allt får växa i en brokig mångfald och inte
enhetlighet och färdiga mönster. Jag vill gärna använda mycket tid under
sommaren till att betrakta sommarängen och låta budskapet smeka min själ.
När jag lyssnar tillräckligt väl, så tycker jag att jag hör Skaparens röst genom
sommarängen: Du duger som den då är. Du är värdefull för du är unik och
bidrar till helheten.
Sommaren predikar också om tillit och långsamhet. De gamla furorna kan
berätta att det är kanske inte så bråttom som du tror. Skiftningen mellan natt
och dag säger oss att vi inte behöver vara så bekymrade. Solen går upp i
morgon också. Det finns tryggheter i tillvaron som är större än vi kan skapa.
Vi behöver inte bära alla bekymmer på våra axlar. Vi kan öppna våra
mentala ryggsäckar och lyfta ur de stenar vi bär på. Bördor från det
förgångna som gör att vi ibland lever baklänges. Oro för framtiden som gör
att vi lyssnar på inre signaler om alla måsten som plågar oss. Nej, nu är tiden
att stanna upp och ladda batterierna för att kunna leva här och nu med lättare
packning.
Man blir lugn av grönt, säger färganalytikerna. Det vet vår Herre. Nu är det
grönt överallt. Det är bara att öppna sinnena och ta in budskapet. I
trygghetens höga visa psaltarpsalmen 23 beskrivs tilliten så här: Herren är
min herde, ingenting ska fattas mig. Han för mig i vall på gröna ängar, han
låter mig vila vid lugna vatten.
När Jesus vandrade på jorden var han ständigt på väg målinriktad och djupt
engagerad. Han gav ju allt. Det hindrade inte att han visade på balansen i
livet mellan vila, vara och göra. Ofta gjorde han det med bilder från naturen
som är Guds bilderbok. Se på himlens fåglar, de sår inte, skördar inte och
samlar inte i lador, men er himmelske fader föder dem. Är inte ni värda
mycket mer än de?
Om man skulle sammanfatta det senaste århundradet i ett ord, så skulle jag
välja begreppet snabbare. Allt går fortare och fortare. Jag tillhör dem som
njuter av våra nya möjligheter till information och kommunikation.
Samtidigt som det finns en baksida med stress och ytlighet. Våra hjärnor ärofta sönderbombade av intryck. Då behöver vi komma i balans och
sommarlandskapet är en helgedom, som kan komma oss till hjälp.
Länge leve kärleken och lusten till livet.
Anders Åkerlund

Publicerat i Dalabygden vecka 25/2005